Mångsidigt verksam i Stockholm som organisatör inom kvinnorörelsen. Skribent under signaturen Esselde.

Diktare, lärare, rektor för Nya Elementar i Stockholm, läroboksförfattare, regementspastor, flitig medarbetare i Aftonbladet och Nya Dagbladet. Dog i landsflykt efter anklagelser om reversstöld och mordförsök på en s.k. procentare.

Lantbrukare, riksdagsman (andra kammaren) 1921-48, partiledare 1935-44, kommunikationsminister 1939-44, landshövding i Falun 1944-51.

Sveriges främsta kvinnliga tonsättare och en pionjär för kvinnans rättigheter. Verksam i Göteborg.

Ingenjör, fysiker, polarforskare. Liberal ledamot i Stockholms stadsfullmäktige 1891-94. Han föddes i Gränna med var sedan huvudsakligen verksam i Stockholm, från 1884 vid Kungliga patentbyrån. 1897 ledde han den misslyckade expeditionen som syftade

Sveriges första kvinnliga advokat. Aktiv i Frisinnade kvinnor.

Publicist, riksdagsledamot 1882-87, grundare av Svenska freds- och skiljedomsföreningen 1883 och mottagare av Nobels fredspris 1908.

Folkskoleinspektör, rektor, publicist, socialpolitisk pionjär, riksdagsledamot (andra kammaren) 1886-87, 1891-93, 1903-10 och (första kammaren) 1911-13, frisinnade landsföreningens ordförande 1902-14, direktör för Djursholms AB.

Författare under pseudonymen Ernst Ahlgren.

Skolman och politiker. Pionjär inom lärarnas fackliga rörelse. Riksdagsledamot 1891-1916. Ecklesiastikminister 1905-06 och 1911-14.

Industriman, filantrop och kommunalpolitiker i Malmö

Banktjänsteman och ledande i den kvinnliga rösträttsrörelsen. Verksam i Stockholm.

Politiker och publicist. Ledande i rösträttsrörelsen. Riksdagsledamot 1894-1907, 1912-15 och 1925-32. Statsråd 1905-06 och 1911-14.

Tonsättare, företagare och skriftställare.
Eftersom Berwalds musikaliska stil inte uppskattades av samtidens tämligen mediokra svenska musikliv reste han 1829 till Berlin i akt och mening att nå framgång som operakompositör. Då han inte fick någ

Tidningsman och politiker. Borg var ledamot av andra kammaren 1879-84 och av första 1885-92. Han företrädde en för samtiden radikal liberalism och var den förste som i riksdagen motionerade om kvinnlig rösträtt och valbarhet i andrakammarval (1884)

Läkare, alkoholpolitisk reformator, riksdagsledamot och kommunalpolitiker. Verksam i Stockholm. Han spelade en helt avgörande roll för utvecklingen inom ett av de politiskt mest laddade områdena under tidigt 1900-tal, nämligen alkoholfrågan.

Författare och samhällskritiker.
Bremer debuterade 1828 med den första volymen av Teckningar utur vardagslivet. Den blev en omedelbar succé och författarens identitet blev snart känd. Den blev också inledningen till ett enastående intellektuellt

Lärare, byråföreståndarinna på Centralförbundet för socialt arbete (CSA), stadsfullmäktig i Stockholm1912-24, frisinnade landsföreningens verkställande utskott 1909-23, vice ordförande i Sveriges liberala parti 1923-24.

Norsk-svensk förkämpe för kvinnors rättigheter och folkrättsliga fredslösningar. Flera förtroendeuppdrag inom de frisinnade, kvinno- och fredsrörelsen, stadsfullmäktig i Lund 1912-16, kommunalfullmäktig i Danderyd 1919-22, suppleant i svenska de

Ledande baptist och nykterhetsman. Riksdagsledamot 1897-1914 och 1916-17.

Författare, socialarbetare och kvinnosakskämpe. Verksam i Göteborg.

Professor i nationalekonomi vid Stockholms högskola 1904-1933, världsberömd expert på valutapolitik under mellankrigstiden, flitig samhällsdebattör, medarbetare i Svenska Dagbladet med omkring 1 500 artiklar, starkt kritisk mot socialism och sociald

Präst i Gamlakarleby, riksdagsledamot, skriftställare. Chydenius är den som mer än någon annan förtjänar epitetet ”den svenska liberalismens fader”.

Bruksdisponent i Lesjöfors, känd som ”Bandybaronen”, författare och riksdagsledamot (fp) 1937–43 och 1950–57.

Professor i historia vid Uppsala universitet 1909, riksdagsledamot (andra kammaren) 1909-24, statsminister 1917-20, ordförande i liberala samlingspartiet 1918-24, landshövding i Stockholms län 1920-38.

Folkskollärarinna, från 1921 i Ösmo. Författare. Politiker.

Redaktör för Eskilstuna-Kuriren och Aftontidningen, riksdagsledamot 1911-32, frisinnad partiledare 1923-32, statsminister 1926-28 och 1930-32.

Socialinspektör i Göteborg. Riksdagsledamot. 1949-1966.

Författare.

Kartograf, statistiker och ämbetsman. Aftonbladet utnämnde honom 1835 till Sveriges argaste liberal.

Naturalhistoriker, filosof och forskningsresande, född i Helsingfors, studerade i Uppsala och död i en yemenitisk bergsby.

Historiker, författare och politiker. Riksdagsledamot 1828-29 och 1840-41. En av 1800-talets stora liberala ideologer.

Godsägare och politiker. Riksdagsledamot 1840-73 och statsråd 1848–66, varav de sista tio åren som finansminister.

Advokat, riksdagsledamot 1949-1968, justitieråd.

Publicist, kvinnosakskämpe och politiker.

Köpman i Jönköping, riksdagsledamot 1912-14 och 1917-37, handelsminister 1926-28, finansminister 1930-32, statsminister 1932 och landshövding i Jönköpings län från 1935.

Journalist vid Västerbottens-Kuriren 1924-25, tidningen Tidevarvet 1925-28 och veckotidningen Idun 1931-63, ordförande i Folkpartiets kvinnoförbund 1946-51, ledamot av partistyrelsen 1946-70, riksdagsledamot (fp) i första kammaren för Uppsala och Sto

Tidningsman och författare. Verksam vid Handelstidningen och DN innan han blev Expressens förste chefredaktör 1944-59.

Journalist, författare och tonsättare i Stockholm.

Professor i praktisk filosofi i Uppsala och stridbar debattör.

Riksdagsledamot (andra kammaren) 1870-74, 1877-87, 1889-1905, redaktör för Aftonbladet 1874-76 och medarbetare i Dagens Nyheter.

Tidningsman och politiker, huvudredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning (Handelstidningen, GHT) 1852-1900, chefredaktör 1882-1900, riksdagsledamot 1867-69 (AK), 1875-76 (FK), 1879-83 (AK) och 1886-89 (FK).

Tidningsman, chefredaktör för Karlstads-Tidningen 1890-1939, ledamot av första kammaren 1911-25, 28-33 (liberala samlingspartiet, liberala riksdagspartiet), landstingsledamot i Värmland 1910-42 varav åren 1920-30 som ordförande. Ordförande i libera

Avdelningschef på Yrkesinspektionen, riksdagsledamot FK 1922-34 och AK 1937-44, vice ordförande i andra lagutskottet 1939-44, ordförande i Frisinnade kvinnors riksförbund 1922-49.

Tidningsman, bokförläggare, företagare och politiker i Stockholm. Riksdagsledamot (Riddarhuset, borgarståndet och andra kammaren) 1828-72. Han var under flera decennier en av Sveriges främsta liberaler.

Tidningsman och kommunalpolitiker. Som ägare, chefredaktör och ansvarig utgivare för Göteborgs-Posten 1926-69 gjorde han den till en av landets största tidningar. Framträdande företrädare för folkpartiet i Göteborg.

Hemmafru 1869 – 1897, VD för Upsala Nya Tidning 1897-1898, redaktör för Verdandis småskrifter 1898-1905, sekreterare och kringresande agitator inom Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR) från bildandet 1903 t o m 1906, medlem av

Lantbrukare från Mörrum i Blekinge, riksdagsledamot 1918-20 och 1922-40, kommunikationsminister 1930-32, landshövding på Gotland från 1938.

Författare och kämpande demokrat. Ledamot av Svenska Akademien 1957 och nobelpristagare i litteratur 1974.

Diktare, kritiker och tidningsman i upplysningens anda.

Lärare, författare och samhällsdebattör.

Docent i statskunskap vid Uppsala universitet, redaktör på DN från 1922, chefredaktör för kultur och politik 1930-46, politisk huvudredaktör 1946-56, författare i historiska ämnen 1957-73.

Kooperatör, socialpolitiker, redaktör, förstakammarledamot 1915-26, statens fattigsvårdsinspektör 1919-26, därefter statens inspektör för fattigvård och barnavård till 1938.

Författare, nobelpristagare i litteratur 1909. Hon hade ett starkt liberalt samhällsengagemang och hon kunde offentligt ge uttryck för detta även om det kunde medföra personligt obehag.

Författare. Medarbetare i Stockholms Posten från 1778.

Liberalt engagerad affärsman i Stockholm.

Författare, litteraturhistoriker och journalist.

Advokat, riksdagsledamot 1910-11, 1918-22 och 1924-37, justitieminister 1917-20, utrikesminister 1926-28 och ledare för Sveriges liberala parti 1923-30.

Författare och stridbar debattör från Småland. Han växte upp under enkla förhållanden i småländska Algutsboda. Efter diverse kroppsarbete, jobb på landsortstidningar och folkhögskolestudier kom hans litterära genombrott med romanen Raskens (Bo

Förbundsjurist, riksdagsledamot 1961-76 och ambassadör.

Läkare, politisk organisatör och opinionsbildare i Stockholm.

Professor i nationalekonomi, FPU-ordförande 1934-39, riksdagsledamot (fp) för Stockholm 1938-69 (FK till 1944), partiledare 1944-67, handelsminister 1944-45.

Bankman, entreprenör och politiker i Stockholm.

Sveriges främste försäkringsman. Riksdagsledamot 1894-96 och 1905-11.

FPU-ordförande 1945-1948.

Tidningsman, utgivare/ägare (från 1898) och huvudredaktör (1908-48) för Vestmanlands Läns Tidning (VLT), riksdagsledamot 1911-27 (liberala samlingspartiet, liberala riksdagspartiet), Västerås stadsfullmäktige 1905-06, 13-38, landstinget 1911-27 sa

Tidningsman och politiker, andre redaktör 1923-45 och huvudredaktör 1945-57 för Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning (Handelstidningen, GHT), riksdagsledamot (FK, fp) för Göteborg 1935-45.

Lärare, kvinnosakskämpe och kommunalpolitiker. Verksam i Växjö och Stockholm.

Tidningsman. Huvudredaktör och politisk redaktör i Stockholms-Tidningen 1906-32.

Redaktör för Västerbottens-Kuriren 1902-1926, landshövding i Västerbotten 1931-1942, en av dem som bildade Frisinnade Landsföreningen 1902 och av dem som bildade en lokal partiförening i Västerbotten följande år, riksdagsledamot (liberala samlin

Folkskollärarinna och riksdagsledamot 1945-60.

Publicist och religionshistoriker, chefredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning (Handelstidningen, GHT) 1917-45.

Advokat, riksdagsledamot (andra kammaren) 1896-1915, konsultativt statsråd 1905, statsminister 1905-06 och 1911-14, ordförande i liberala samlingspartiet 1907-15.

Agronom och folkhögskollärare i Ljungskile, riksdagsledamot (AK, fp) 1941-64, vice partiordförande 1949-62, utgivare av tidskiften Väst-Sverige (från 1935 Frisinnad Tidskrift) 1933-1973.

Kulturjournalist, översättare, författare; bosatt i Stockholm och Köpenhamn. Han började som journalist på Nyaste Kristianstadsbladet 1891, men återvände ganska snart till Stockholm där han sedan skrev i Dagens Nyheter och Ord&Bild. År 1897 vär

Godsägare, ordförande i kommunalnämnden i Julita, Sörmland 1916-20, riksdagsledamot 1922-24

Docent i statskunskap i Uppsala 1924-35, professor i Stockholm 1935-46, chefredaktör för Dagens Nyheter 1946-59, författare och debattör.

Tidningsman, chefredaktör för Dagens Nyheter 1889-1921, riksdagsledamot 1915-19, initiativtagare till Sveriges Vänsterpressförening. 1898 ordförande i publicistklubben.

Lärare och publicist i Göteborg. Känd under signaturen Mark.