Källa: Liberalismen och dess fiender – 400 citat i urval av Anders Johnson (Folkpartiet 1993).
Ahlmark, Per, folkpartiledare och skribent, 1971
”Den liberala människosynen är en blandning av optimism och pessimism. Den är optimistisk på detta sätt: Ge människor makt, inflytande och insyn, och du frigör fonder av energi, idealitet och ansvarskänsla. Sprid makten till de många, ty då ökar solidaritet och arbetsglädje. Den är pessimistisk på ett annat sätt: Ge en människa mycket makt, och han eller hon missbrukar den. Ge en grupp människor ett okontrollerat inflytande, och gruppen korrumperas. Ge en institution befogenheter som inte balanseras, och den förvandlas snabbt till ett organ för maktfullkomlighet, och i värsta fall förtryck.”
Almqvist, Carl Jonas Love, författare och journalist, 1845
”Den huvudsakliga mätaren för ett lands och ett tidevarvs hyfsning är det sätt, varpå Kvinnan där behandlas. Graden av hennes träldom utmärker graden av det folkets och den tidens råhet. Bildningen och Kvinnan hava alltid stigit i jämnt förhållande med varandra.”
Bergström, Hans, chefredaktör DN, 1985
”Det främsta skälet för att hävda den liberala förnuftstron är den fasansfulla vetskapen om vad som händer om man överger den: fördomar träder i stället för vetande, trosvisshet ersätter sanningssökande, rätt grupptillhörighet blir viktigare än tunga argument, antalet huvuden räknas möjligen men inte vikten av deras tänkande – och med tiden börjar huvudena rulla om de tillhör motståndaren eller främlingen.”
Bremer, Fredrika, författare, 1852
”Handelsfriheten hade burit frukt, och under dess flagga hade slöjder och näringar uppblomstrat till nytt liv, sädespriserna fallit, brödet blivit till gott pris. Med stark, livskraftig växt hade detta frihetsträd, planterat av Cobden och Peel, genomträngt engelska folkets liv, och vart jag kom, hörde jag suset av dess löv i den fria vinden. Denna perioden var en av allmän resning till ett nytt, friskt liv. I manufakturdistrikterna, i Liverpool, Manchester, Birmingham, överallt hörde jag samma talan av alla klasser: välståndet var allmänt där, var i stigande. Det bleka nödens anlete, som förr hade synts mig så förfärande, det såg jag ej mer så som förr.”
Chydenius, Anders, präst, politiker och den svenska liberalismens fader, 1765
”Var enskild söker självmant upp det stället och den näring, där han bäst ökar den nationala vinsten, om författningar inte stänger hon därifrån. Härav följer ganska självmant, att det blir onödigt för högsta makten att genom några författningar dra arbetare från den ena näringen till den andra. Så vågar jag nu gå längre och påstå, att sådana författningar, som leder folket till vissa näringar är för nationen och dess vinst skadliga. Ingen statsman är ännu i stånd att positivt säga, vilkendera näringen som kan skaffa oss den största nationala vinsten; varigenom lagstiftaren måste stanna i villrådighet, vart han genom författningarna skall leda våra arbetare.”
Geijer, Erik Gustaf, historiker och författare, 1834
”Ja det är min fullkomliga övertygelse, att det finnes ingen enda människa, som ej kan göra någonting, bättre än alla de andra. Också finnes det ej en enda, av vilken jag icke tilltror mig att lära något. – Det är min liberalism – : att låta allt gälla vad det kan gälla! Jag förstår ingen annan. Men på denna har jag lärt. Jag har länge och vidsträckt irrat. Jag har klappat på många dörrar. Och min erfarenhet är, att det i denna värld finnes tusende gånger mer godhet, vishet och kärlek, än människorna kunna begripa.”
Gripenstedt, Johan August, finansminister, 1866
”Det fordras blott en hastig blick på allt vad vi behöva, allt vad vi varje dag, varje stund begagna, på alla de ansträngningar, alla de omflyttningar som härtill varit nödvändiga, för att övertyga oss om att miljoner människor varit verksamma och arbetat för att bereda oss dessa förmåner. Och tanken nästan svindlar, då den söker genomlöpa alla dessa oräkneliga kombinationer som därvid uppkommit. Och likväl har allt detta skett, utan våld, utan förtryck, utan att någon lidit orätt. Men hur skulle väl något sådant ha varit möjligt, om ej en stor, mäktig och sann grundsats varit den verkande kraften, den ledande tanken som ordnat det hela?! Och denna stora grundsats, denna fruktbärande tanke som allena förmått frambringa allt detta, den heter: frihet – frihet i avtal – frihet i handling.”
Hedin, Adolf, riksdagsledamot och skriftställare, 1868
”De s.k. ‘högre’ klasserna, de ‘bättre’ – såsom det oefterhärmliga, svenska uttrycket för den mest lågsinnade tankegång lyder – vilja ej störas i sin själfbehagliga ro genom åsynen af den bleka nöd, som dignar vid kanten af den väg, där de ila från njutning till njutning; och därför undan med dessa arma, må de omsorgsfullt döljas inom fängelsets murar! Den fina damen, som rysande vänder sig bort och ropar på Eau de Cologne för att ej falla i vanmakt vid anblicken af tiggarens trasor och den smutsiga hand som bedjande sträckes mot öfverflödet, är ej så hjärtlös som lagstiftaren, hvilken skyndar att i cellens tystnad undangömma den nöd, hvilken eljest skulle obehagligt afficiera hans ömtåliga nerver.”
Helén, Gunnar, folkpartiledare, 1949
”Att vara liberal är att vara kluven. Att ständigt föra argument åt två håll, vare sig nu debatten utkämpas inom en själv eller på offentlig plats. Att vara liberal är att mot en sorts människor försvara det som man nästa dag måste angripa hos en annan. Det kan inte gärna vara lätt för någon att vara en ärlig liberal. Det kostar på att i snart sagt varje kulturell och social fråga bilda front åt två håll – och dessutom se till att de båda frontlinjerna sluter sig till en hållbar helhet.”
Moberg, Vilhelm, författare och debattör, 1939
”Jag har någonting att dö för, som är av högre värde än mitt enskilda liv, än mina återstående levnadsår: Det är rätten att råda över mig själv, över själ och kropp. Det är rätten för mina barn att leva fria i det land, där de fötts; mitt liv är redan till större delen förbrukat, och om det offras för mina barns oförbrukade livsmöjligheter, så utbytes därmed ett lägre värde emot ett högre. Det är andens fria liv på vår jord, det är tron på andens suveränitet och okränkbarhet – det är allt som jag sammanfattar i den sköna drömmen om jorderiket, som en gång skall höra människan till. Detta är värden, större än mitt liv, detta är värden att dö för. Och det onda är allt det, som hotar att ta ifrån mig dessa värden. Jag måste stå det onda emot.”
Ohlin, Bertil, nationalekonom och folkpartiledare, 1936
”Ingenting vore oriktigare än föreställningen att om bara staten förhölle sig passiv, skulle ett samhälle av den extremt liberala typen finnas kvar. Det förhåller sig tvärtom så att åtskilliga former av statsingripande, t ex monopolkontroll, kunna göra samhället i viktiga hänseenden mera liberalt än om de privata organisationerna lämnas i full frihet. Det kan ej nog understrykas att utgångsläget för de offentliga åtgärderna ingalunda är ett ‘naturligt’ tillstånd, vilket genom dessa ‘snedvrides’. Själva föreställningen om ett samhälle utan någon offentlig reglering är ohållbar.”
Segerstedt, Torgny, chefredaktör GHT, 1940
”De fria fåglarna plöja sig väg genom rymden. Många av dem nå kanske ej sitt fjärran mål. Stor sak i det. De dö fria. De likna icke de där som sträcka hals och kackla vid sitt mattråg och beskärma sig över ‘galningarna’. I sinom tid skola dessa sansade gröpätare slaktas och förtäras. Det går så med de tama djuren. De taga inga risker, och de förlora alla chanser.”
Staaff, Karl, statsminister och partiledare, 1915
”En partiledare skall vara för det första fanförare, gå i spetsen, för det andra buffert, ta emot stötar, inte minst från olika meningsriktningar inom partiet, och så tjänstgöra som spottlåda. Det är i hygienens intresse att så många som möjligt spottar på ett ställe och ej var som helst.”
Svensson, Waldemar, riksdagsledamot och publicist, 1954
”Det för människan utmärkande, det som ligger till grund för personlighetsprincipen är, att hon icke har något värde – hon har värdighet. Värde har saker, som kan mätas efter en rationell skala och av vilka den ena enheten kan utbytas mot eller ersättas av den andra. I motsats härtill innebär begreppet personlighet, att varje mänsklig varelse är någonting för sig själv och har ett mål i sig själv. Den ena människan kan därför ej mätas med den andra. Det som gör en människa till en personlighet är hennes samvete. Det är samvetet som ger en människa hennes verkliga identitet, personliga slutenhet, andliga profil och styrka. Endast människan kan ha personlighet. Likaväl som en personlighet inte kan delas kan den ej heller skapas genom sammanskott. Därför kan varken staten eller något annat kollektiv vara en personlighet. Samvetet fattas.”
Tamm, Elisabeth, godsägare och första liberala kvinnan i andra kammaren, 1922
”Jag har svårt att förstå logiken i den uppfattningen, som å ena sidan framhåller kvinnorna som så svaga och oförmögna att upprätthålla auktoritet och å andra sidan håller dem för så farliga och omöjliga att hejda, att männen, som utgöra det starka släktet, måste ha den företrädesrättigheten att skydda sig i lag mot dessa kvinnors oduglighet eller duglighet.”
Tingsten, Herbert, chefredaktör DN, 1959
”Att tiga är ett drama som inte bara gäller tyrannierna. Det gäller oss alla. Att tiga: det är en tillflykt undan fördömandet av det som sker, en metod att komma ifrån den pinsamma insikten, att göra försoning med ondskan uthärdlig, att undvika ansvar med ett inte alltför stunget samvete. I tyrannierna är tigandet en ohygglig nödvändighet, hos oss är det en skam.”
Wägner, Elin, författare, 1930
”Det är med tullar som med rustningar: man vet att det är ett utdömt och farligt system, men man saknar kraft och mod att lyfta kärran ur de gamla hjulspåren, fast vägen bär rakt ned i dyn.”
